Jag har länge intresserat mig för människokroppen, träning och kost och allt mer för samspelet med vår miljö och vårt sätt att leva. Mina tidigare yrkeserfarenheter och möten med människor har gjort mig uppmärksam på att väldigt många har liknande problem med sömn, stress, dålig kost och fysisk inaktivitet som också göra dem sjuka. Jag ville förstå varför, hjälpa och kunna göra skillnad. Detta ledde mig in på läkarprogrammet.
Under första terminen läste vi biokemi och mag-tarmfysiologi. Jag såg fram emot att lära mig om metabolismen och förstå den koppling mellan människors dåliga kostvanor och den omfattande sjukligheten jag redan innan läkarprogrammet själv visste fanns. Jag blev besviken!
Mellan allt rabblande av glykolyser, citronsyracykler, hormoner och enzym klämde de in EN ENDA dag av nutritionsundervisning. Denna var dessutom byggd på samma nutritionsdogm som funnits sedan 1980-talet. Inte så konstigt att de flesta läkare idag knappt kan någonting alls om kost och att man inte förmår göra den uppenbara koppling som kosten har till vår hälsa.
De nästkommande tre terminerna korvstoppar man all basvetenskap såsom anatomi, fysiologi, patologi, och farmakologi. Mycket intressant, lärorikt och såklart nyttigt. Men är det något jag tycker lyser med sin frånvaro efter fyra terminer, är det orsakerna bakom många kroniska sjukdomar. Frågan ”Varför finns denna sjukdom?” får sällan något vettigt svar. Än värre är att jag inte tycker mig se någon som på riktigt är nyfiken på denna fråga. Något som blir ännu tydligare efter att ha snart avslutat den stora kursen i klinisk medicin.
Som blivande läkare lär vi oss att diagnostisera för att ”behandla”. Men det är som du vet ofta endast patientens symtom som behandlas. Sjukdomen trycks undan men kommer igen senare eller ersätts av en eller flera andra sjukdomar. Man skyller inte sällan på patientens ålder eller genetik medan underliggande faktorer och drivkrafter bakom t.ex. systemisk inflammation, dysfunktionellt hormon-/immunsystem eller skadade blodkärl negligeras. Vi blir experter på förskrivning av läkemedel. Som belysande exempel inledde en professor i endokrinologi under diabetesavsnittet med att 95 % av behandlingen mot diabetes typ 2 består av kost och livsstil, för att sedan låta 95 % av förmiddagen handla om läkemedel och behandling av komplikationer.
Så här efter snart sex terminer när jag ställer mig frågan vart jag är på väg och om jag vill dit, så är jag minst sagt kluven. Å ena sidan ser jag vårdcentralsläkarna och avdelningsläkarna på sjukhusen slita i en alltmer överbelastad sjukvård. Det administreras stora delar av dagen, man träffar i regel inte patienterna speciellt mycket och en stor del av läkarens roll är att fylla på en redan överfull läkemedelslista med ytterligare symtomlindrande preparat, utan att prata om diverse biverkningar.
Detta är inte vad jag såg framför mig innan jag började och det känns heller inte speciellt attraktivt.
Å andra sidan ser jag enorma förbättringsmöjligheter. Både inom diagnostik och behandling, men också i sättet att arbeta tillsammans med patienten istället för från den piedestal läkaren numera står på.
Jag är nyfiken av naturen och får ibland hejda mig från all lektyr jag konsumerar vid sidan av kurslitteraturen för att hinna med. Jag märker att det händer mycket inom kostområdet och funktionsmedicin, inte minst i USA där sociala medier katalyserar förändring underifrån. Jag stöter också på patienter som inte sällan ställer frågor om huruvida kosten spelar någon roll för deras sjukdom. Läkarens vaga svar avslöjar dennes okunskap och sätter fingret på den stela 1900-talsmedicin som så desperat skulle behöva tänka om och tänka nytt.
Jag har haft ögonen på Funmed ett ganska bra tag nu. Jag har läst din historia och fascineras av ert arbetssätt. Min övertygelse är att det är åt detta håll som medicinen måste gå. Ett helhetstänk med fokus på grundorsakerna till sjukdom och ett samarbete med patienterna som också får ägandeskap i sin hälsa.
Det känns hoppfullt att det är fler än jag som ser behovet av förändring.
Med vänliga hälsningar
Läkarstudent, termin 6