Blodprov och funktionsmedicinska tester

Baspanel

• Blodstatus (leukocyter, trombocyter, hemoglobin, erytrocyter, hematokrit, MCV, MCH) och vita blodkroppar (neutrofila granulocyter, lymfocyter, monocyter, eosinofila granulocyter och basofila granulocyter) – för bedömning av blodbild och för att utesluta allvarlig benmärgssjukdom.

• Kreatinin – för bedömning av njurfunktion.

• Järn, ferritin, Ca, Na, K, Mg, Zn – för bedömning av mineralstatus.

• D-vitamin, B12-vitamin, folat och homocystein – för att bedömning av vitaminstatus.

• Albumin – för bedömning av näringsstatus och leverfunktion.

• ALAT, ASAT – för bedömning av leverfunktion.

• PETH – för bedömning av skadligt bruk av alkohol.

• ALP – för bedömning om eventuell gallvägsobstruktion.

• Pankreasamylas – för bedömning av bukspottkörtelfunktion.

• HDL, triglycerider – för bedömning av blodfetter.

• Glukos, HbA1c, insulin och urat (C-peptid tas i stället för insulin på patienter med insulinbehandling) – för bedömning av metabol sjukdom/blodsockerkontroll.

• SR, CRP, ferritin – för bedömning av inflammation.

• Homocystein – för bedömning av hjärtkärl-risk.

• TSH, T3, T4 och TPO-ak – för bedömning av sköldkörtelfunktion och autoimmun sjukdom kopplad till sköldkörteln.

Metabol panel

• Kolesterol, LDL, ApoA1, ApoB och Apo-kvot – för utökad undersökning av blodfetter.

• C-peptid – för bedömning av insulinproduktion.

SIBO

SIBO: Detekterar överväxt av vätgasproducerande mikroorganismer i tunntarmen och metangasproducerande mikroorganismer i tarmen.

SIBO (Small Intestinal Bacterial Overgrowth) innebär överväxt av bakterier/mikroorganismer i tunntarmen. Normalt sett finns det sparsamt med mikroorganismer i tunntarmen jämfört med tjocktarmen. Bakterieöverväxt i tunntarmen har samband med besvär från mage och tarm i form av IBS, uppblåsthet, växlande förstoppning och diarréer, försämrad matsmältning och näringsupptag.

GI-effects

Matspjälkningen: Nedsatt matsmältningsfunktion kan kopplas till många olika orsaker, bland annat tarmdysbios, Helicobacter pylori-infektion och födoämnesallergi-/intolerans. Kronisk stress har också stor påverkan på matsmältningsfunktionen. I det här testet mäts:

• Pankreaselastas: Visar bukspottkörtelns förmåga att producera tillräckligt med enzymer för en fungerande matspjälkning. Dessa enzymer är nödvändiga för att spjälkning av födoämnen i tunntarmen så att de kan tas upp i blodet. Nedsatt bukspottkörtelfunktion kan medföra matsmältningsbesvär och leda till näringsbrister.

• Proteiner i avföringen: Visar nedsatt spjälkning av protein från kosten i tunntarmen. Kan bero på otillräckligt med saltsyra i magsäcken eller otillräckligt med enzymer från bukspottkörtel eller magsäcken.

• Fett i avföringen: Visar nedsatt spjälkning och upptag av fett från kosten. Detta kan bero på otillräcklig enzymproduktion från bukspottkörteln eller brist på galla från gallblåsa eller lever.

Inflammation lokalt i tarmen: Inflammation är en viktig fysisk process som startar vid skador och infektioner, men också vid en kroniskt ohälsosam livsstil. I det här testet mäts:

• Kalprotektin: En markör som stiger i tarmen när immunförsvarets neutrofila granulocyter, monocyter eller makrofager är aktiva. Vanliga orsaker till detta kan bland annat vara inflammatorisk tarmsjukdom men kalprotektin kan även stiga vid andra inflammatoriska tillstånd i tarmen, så som infektioner.

• EPX: En markör som ökar i tarmen när immunförsvarets eosinofila granulocyter är aktiva. Vanliga orsaker är födoämnesöverkänslighet och allergier, vissa parasitinfektioner. EPX kan också stiga vid inflammatorisk tarmsjukdom inklusive mikroskopisk kolit.

• S-IgA: Den viktigaste antikroppen i människans mag-tarmkanal som fungerar som första linjens försvar mot infektioner och toxiner. En defekt barriär kan orsaka stegrat S-IgA, men även infektioner, IBD, IBS och celiaki kan leda till ökade nivåer av S-IgA i avföringen.

Metaboliter som produceras av tarmfloran. I det här testet mäts:

• SCFA: Vår tarmflora producerar kortkedjade fettsyror genom fermentering av kostfiber. Dessa fettsyror påverkar bland annat ämnesomsättning, energiomsättning i tarmens celler och har antiinflammatoriska funktioner. Förhållandet mellan fettsyrorna speglar tarmflorans sammansättning, och en obalanserad tarmflora kan därför påverka kroppens hälsa.

• Beta-glukuronidas: Ett enzym som bildas av våra tarmceller och vissa tarmbakterier. En obalanserad tarmflora kan därför påverka halten. Höga nivåer av det här enzymet kan leda till återupptag av östrogen från tarmen tillbaka till blodcirkulationen och bidra till östrogendominans.

Tarmfloran (bakterier, svampar och parasiter): Forskningen har ännu inte kunnat fastställa hur en optimal tarmflora ser ut. Däremot har en obalans mellan de mikrorganismer som lever i mag-tarmkanalen (dysbios) kunnat kopplas till en rad olika tillstånd och sjukdomar som allergi, fetma, diabetes, depression, IBS och autoimmuna sjukdomar.

En parasitinfektion kan uppstå efter konsumtion av förorenade livsmedel eller vatten, inte sällan efter resor till Asien eller Syd- och Centralamerika, men även till vissa sydeuropeiska länder. Symtomen inkluderar trötthet samt symtom från mage och tarm. Parasitinfektioner kan uppstå efter intag av förorenade livsmedel eller vatten, särskilt efter resor till Asien, Syd- och Centralamerika, men även i vissa sydeuropeiska länder. Symtom inkluderar trötthet och mag-tarmbesvär.

Tarmfloran bedöms genom flera tester:

• PCR för att undersöka av sammansättningen hos den ordinära tarmfloran

• odling för att detektera bakterier som kan vara eller som är sjukdomsorsakande

• odling för att detektera svamp

• mikroskopi för att detektera bland annat parasiter och maskägg

• PCR för att detektera vissa utvalda parasiter.

Test av förekomst av blod i avföringen: Blod i avföringen kan i vissa fall vara tecken på allvarligare sjukdomar i mag-tarmkanalen, som inflammation, sår eller tumörer som kan blöda innan andra symtom uppstår.

NutrEval

Oxidativ stress: Oxidativ stress uppstår när det bildas för mycket fria radikaler i kroppen. Fria radikaler behövs för att bekämpa sjukdomar, men om kroppens antioxidantsystem är för svagt för att hantera en kroniskt hög halt av oxidativ stress finns det risk för cellskador som i förlängningen kan bidra till svår trötthet, försvagat immunförsvar, accelererat åldrande och kroniska inflammationstillstånd.

Cellenergi och mitokondriefunktion: Mitokondrierna är cellernas kraftverk och ansvarar för att omvandla näring till energi. De deltar även i produktion av reaktiva syreradikaler (”oxidativ stress”), reglering av aminosyror, enzymatiska processer, syntes av signalsubstanser, insulinsignalering och lipidproduktion. Störningar i mitokondriefunktionen kan kopplas till många symtom.

Toxisk exponering och tungmetaller: Vår moderna miljö utsätter oss för tungmetaller som kvicksilver, bly, kadmium och arsenik. Tungmetaller finns i mat som ris och fisk men också i kläder, möbler, byggmaterial, hygienartiklar och amalgamfyllningar. Symtom på tungmetallsbelastning kan vara trötthet, ångest, depression, hjärndimma och njurproblem. Testet mäter även andra markörer som signalerar toxisk belastning.

Metylering: Metylering är en biokemisk process som hela tiden pågår i kroppens celler. Den påverkar viktiga funktioner som avgiftning av tungmetaller, dna-reparation, hormonbalans och produktion av signalsubstanser. För att metyleringen ska fungera behövs vitaminer, mineraler och aminosyror, särskilt B-vitaminer.

Malabsorption: Testet screenar för eventuellt nedsatt näringsupptag i mag-tarmkanalen. Avvikande värden kan motivera vidare utredning med GI-effects.

Bakteriell dysbios: Testet undersöker förekomst av ämnen som produceras av dysbiotiska tarmbakterier och indikerar om vidare utredning behövs.

Svampdysbios: Testet screenar för ämnen som produceras vid svampöverväxt och signalerar behov av vidare utredning.

Nutritionsbehov undersöks via olika markörer:

• Antioxidanter: Dessa ämnen skyddar mot fria radikaler och oxidativ stress som kan bidra till trötthet, försvagat immunförsvar och kroniska inflammationer.

• Vitaminer: Organiska ämnen som kroppen inte själv kan producera och som måste tillföras genom kosten för att upprätthålla viktiga kroppsfunktioner.

• Mineraler och spårämnen: Behövs för att bygga upp skelett, tänder och brosk, för att upprätthålla vätske- och saltbalansen, för nervernas signalöverföring och för att kroppens många enzymer ska fungera. Även låggradig brist kan påverka kroppens fysiologiska processer.

• Aminosyror: Byggstenar för proteiner som är avgörande för att bygga upp allt i kroppen, från muskler och ämnesomsättning till immunförsvar och nervcellernas signalsubstanser. Brist på specifika aminosyror kan bero på lågt proteinintag eller att man äter icke-fullvärdigt protein, men också på nedsatt näringsupptag av olika anledningar.

• Fettsyror: De essentiella fettsyrorna omega-3 och omega-6 måste tillföras via kosten och är viktiga för cellernas funktion och inflammationsreglering. Fokus ligger framför allt på balansen mellan olika fettsyror, eftersom en förskjutning kan innebära ökad risk för bland annat hjärt-kärlsjukdom och metabolt syndrom.