Nattskuggeväxter (nightshades på engelska; bl.a. potatis, tomat, aubergine och chili) innehåller naturliga försvarskemikalier som växten producerar för att skydda sig mot olika angripare. De ämnen som oftast diskuteras i hälsosammanhang är glykoalkaloider, framför allt solanin och chakonin i potatis samt tomatin i tomater. De finns i större mängder i växternas stam och blad och i mindre mängd i själva frukten.
I mycket höga halter är de här ämnena giftiga och kan ge magbesvär, neurologiska symtom och i extrema fall allvarlig förgiftning. Risken gäller framför allt intag av större mängder gröna eller groddade potatisar och i mindre utsträckning stort intag av omogna tomater. Normal konsumtion av mogna tomater anses generellt säker och det finns inga kliniska data som visar skadliga effekter hos friska människor.
Labbförsök på celler och möss tyder på att glykoalkaloider kan påverka tarmens slemhinneceller och göra tarmbarriären mer genomsläpplig. Det finns alltså en teoretisk möjlighet att detta skulle kunna förklara mag-tarmbesvär som uppstår hos känsliga personer efter att de ätit nattskuggeväxter.
Samtidigt är halterna i normalt tillagad mat vanligen låga, särskilt i mogna tomater och potatis som inte blivit grön genom exponering för ljus eller som utvecklat groddar under lagring. De flesta människor tål därför dessa livsmedel utan problem, men personer med känslig mage eller inflammatoriska tillstånd kan ibland reagera.
I chili och paprika finns ämnet kapsaicin, en så kallad kapsaicinoid som ger den starka smaken. Kapsaicin är ingen glykoalkaloid men kan irritera slemhinnor och aktivera smärtreceptorer som kan ge mag-tarmbesvär hos vissa.
Det är främst glykoalkaloider i potatis och tomat samt kapsaicinoider i chili som diskuteras när man talar om potentiellt problematiska ämnen i nattskuggeväxter. Hos de flesta människor orsakar de inga besvär i normala mängder, men personer med känslig mage eller vissa inflammatoriska tillstånd verkar kunna uppleva symtom.
På Funmed har vi många patienter med magbesvär och därför rekommenderar vi ibland en kost utan nattskuggeväxter. Dessa kan sedan återintroduceras på ett kontrollerat sätt för att testa den individuella toleransen.
